Skriv ut denna sida
Cykeln
Särskilt om vintercykel här>>
Vilken cykel skall man ha för audax?
Man måste ha en cykel man trivs med och litar på. Till skillnad från vanliga motionslopp finns inga servicebilar som hjälper till om det händer något. Vissa bansträckor är också ganska avsides från de stora stråken. 

Det finns många olika typer av cyklister som har olika körstil och inställning till och intresse av tekniska prylar. Rena racercyklar är nog det vanligaste. De är också de som man lättast kommer uppför backar med. Däremot kan de vara lite för snabba i styrning så att de upplevs som nervösa, särskilt när man cyklar långt. Idealet ligger någonstans mittemellan en racer och en touringcykel. Lite längre hjulbas, plats för stänkskärmar, men fortfarande låg vikt.

Det senaste åren har crosscyklar för användning även på väg blivit mycket vanliga, nästan varje tillverkare har en cross i sitt program. De är numera anpassade i ramgeometrin till landsväg. Dessa cyklar har plats för breda däck och fästen för stänkskärmar, men bevarar samtidigt mycket av racerns stil.

För längre audax, över 200 km, är kraven samma som för randonneurcykling, dvs tillförlitlighet i frånvaro av servicebilar. Den täta obligatoriska gruppcyklingen i audax fordrar dock att man måste ta större hänsyn till andra vad gäller vingling och vattenstänk.

Cykel är en produkt som väl stämmer in på talesättet "man får det man betalar för". Medan man ofta hör någon som säger att de skall köpa en ny bättre cykel nästa gång hör man aldrig någon säga att de köpt för fin cykel. Dessutom är det förhållandevis mycket dyrare att uppgradera en cykel med finare detaljer än att köpa en finare cykel redan från början. 

En begagnad cykel är nästan alltid en god affär för köparen och en dålig för säljaren. En nästan ny cykel kan man få för halva nypriset och det är ett bättre val än att köpa en ny till ett lägre pris för då får man en sämre cykel. 

Skall man köpa begagnat skall det vara antingen en nästan ny eller en äldre välvårdad cykel. De som är däremellan kan vara mycket sämre än de ser ut. Skicket på lager och hjul är svårt att avgöra med blotta ögat.

Sadel
En av de första frågor man får av icke-cyklister är om det inte gör ont i ändan. Och visst finns det vissa som lider. För långdistanscyklister är det självfallet viktigt att man har en sadel man trivs med. Det är omöjligt att ge några råd om val av sadel. 

Det verkar som om rätt sadel är mycket individuellt, beroende på hur man är skapt och vilken körställning man har. Allmänt gäller att inte ha så bred sadel att låren gnider mot sadelns sidor. Det handlar om att prova sig fram, säkrast är att satsa på vanliga modeller och inte alltför extrema. När man köpt en ny cykel skall man inte genast börja laborera med sadlar. Alla sadlar känns obekväma när man är ovan. 

Nyligen har man kommit fram till att det inte räcker med att ha en komfortabel sadel, den skall också ge bra blodgenomströmning, dvs inte hindra blodflödet för mycket. Det verkar faktiskt som de sadlar som designats för att vara komfortabla paradoxalt nog är de sämsta när det gäller blodgenomströmningen. En bra regel är hursomhelst att stå så mycket som möjligt på cykeln. Att resa sig upp ur sadeln i uppförsbackarna är ett bra sätt att syresätta blodådrorna i grenen.

Lädersadlar av typ Brooks anser vissa vara de allra bästa. De är stenhårda till en början, men formar sig förr eller senare efter cyklistens ända. De är tyngre än vanliga sadlar och ingen tävlingscyklist kör längre med sådana, så det är kanske mest av nostalgiska skäl lädersadlar fortfarande säljs. Dom som har pinat sig igenom den långa inkörningsperioden är dock lyriska och skulle inte byta bort sin lädersadel mot något annat.

Styre 
Tidigare har val av styre knappas varit aktuellt. Det har varit självklart med bockstyre. En lätt och snabb cykel har alltid haft bockstyre. Under senare år har det kommit en ny typ av cykel som lånat drag av både racer och MTB. Förutom styret är det en racer, men styret är rakt som på en MTB. De kan kallas för "flat bar", "fitness bike" eller något annat.

För en som vant sig vid bockstyre är det svårt att vänja sig med ett rakt. Man kommer inte ned på samma sätt i motvinden, i nerförsbacken eller i snabba kurvor. 

Har man aldrig vant sig vid bockstyre kan ett rakt styre sannolikt vara ett bra alternativ. Fördelarna är att växlar och bromsar sitter bra till vid en vilsam körställning. En nackdel kan vara att det är svårt att variera körställningen då man egentligen bara har det som handtagen erbjuder. Ett par barends ger dock ytterligare ett grepp, som dessutom kan vara värdefullt i uppförsbackar. 

Bredden på ett bockstyre har traditionellt ansetts böra motsvara axelbredden. Numera är det många experter som förkastar det och förespråkar breda styren alldeles oavsett axelbredd, minst 42, men gärna 44 eller 46 cm.







På bilden till vänster en väl utrustad cykel för audax. Stänkskärmar med stänklappar, rymlig sadelväska och lyse med navdynamo. Denna cykel har 26" hjul vilket gör den lämplig för cykling året runt. Tredelat kedjehjul ger många växlar. Styret i jämnhöjd med sadeln. Större bild här>>




Storlek
Det har skrivit tjocka böcker om vilka mått en cykel skall ha i förhållande till cyklisten. Det finns också mycket att hämta på webben i den frågan. Dessutom är det individuellt beroende på tidigare tillvänjning, ålder, rondör m.m.

Allmänt kan man ändå säga att för långdistans bör skillnaden i nivå mellan sadel och styre vara mindre än en cykel för tävlingsbruk. Det ger en mer vilsam körställning. För att uppnå detta utan att få en fånigt hög styrstam får man välja en något högre ram. Då kommer styrhuvudsröret högre. En uppvinklad styrstam kan kompensera ett för lågt styrhuvud.

Ett bevis på att detta är individuellt är Leif Greve, som varken är purung eller trådsmal, men ändå kör långdistans med en mycket framåtlutad aerodynamisk ställning.

Utväxling
Med de moderna typerna av växelreglage i bromshandtagen växlar man mycket lättare och oftare än förr i världen. Det betyder att man behöver många och tätt stegade växlar. 

För de allra flesta tillfällen räcker det med två kedjehjul fram och det är enklare att få dessa att gå rent än tredelade vevpartier. Fördelen med tredelat är dels att man har en serie mycket lätta växlar i reserv, dels att man kan ha en kompakt krans bak. För tvådelat kan man behöva ha en eller två kransar över 23 tänder. Med utväxlingen 39 - 27 kommer man över de flesta backarna. Ibland, särskilt om man har kört långt, kan man ha bränt sitt krut och då är det skönt att ha en serie lätta växlar att ta till.

Hjul
Cykelhjul är en fantastisk konstruktion som är både lätt och stark. Ändå kan det vara småskador som får hjulet att skeva till så att det inte går att köra. Att byta en eker när man är ute och cyklar är en stor operation. Det gäller i synnerhet om det handlar om en eker på bakhjulets kranssida. Visst är det många gamla rävar som har med sig både reservekrar och de verktyg som behövs för att dra av kassetten. Det viktigaste är dock att se till att man har oskadade ekrar när man startar. 

En detalj som kanske ser lite töntig ut är ekerskydd i plast vid kassetten. Men det räcker att kedjan en gång hoppar innanför den innersta kransen så har man fått ett svagt hjul. Små skador på ekrarna ger en knappt synlig brottanvisning som gör att ekern går rakt av vid en viss belastning. 

Snabba hjul som blivit lätta genom ett mindre antal ekrar är inget att rekommendera för långdistanscykling. De är gjorda för tävlingsförhållanden där servicebilar står på pass med nya hjul. Ett hjul skall ha minst 32 ekrar, av traditionell typ för att lätt kunna spännas om en eker går av. Tänk på att bromsen skall ställas så att den lätt kan öppnas för att gå fri för ett hjul som skevar. Den skall alltså stå i stängt läge normalt.

Underhåll
För att kunna lita på sin cykel fordras ett visst förebyggande underhåll. Gör man det själv istället för att lämna in cykeln till en cykelreparatör, så blir man inte helt handfallen om något händer med cykeln efter vägen. Skruvar får inte gänga upp sig under färd. Att kvällen innan gå över cykeln med insexnyckel är enkelt. Flaskställ, sadelbult, pedaler och kedjehjul är viktiga ställen att se till att skruvarna är ordentligt dragna. 

Kedjan skall vara smord, ren och tyst. Kedjetrissorna på bakväxeln skall vara smorda så att de inte börja gnissla. Kransarna skall vara rena, de samlar lätt på sig en massa smuts från kedjan. Kedjan får inte ha överflödig olja, det drar till sig damm och så skvätter det på kedjestag och ekrar och fälg. 

Visst kan man hjälpa någon annan att laga en punktering, men är fälgen smutsig skall man inte räkna med att någon vill smutsa ner sig i onödan. En smutsig fälg ger också dålig bromsverkan. 

Cykeln är ett av de få föremålen i modern tid som man kan lära sig att själv reparera och underhålla. Vissa moment, som styrlager, fordrar dyra specialverktyg, men det mesta klarar man med vanliga verktyg. Till vevlager, vevparti och kranskassetten behövs specialverktyg, som dock är ganska billiga. 

Väder och bagage
Skall man åka långt vill man inte bli blöt om ryggen av vattensprut från bakhjulet. Dessutom behöver man kanske mer bagage än på en kortare dagstur.


Detta för oss in på ämnet stänkskärmar. Här är världen delad, som demokrater och republikaner eller borgare och socialister. Visst blir cykeln lättare och snyggare utan stänkskärmar, men för de flesta erfarna är det självklart att man måste räkna med regn och skydda sig mot det. Stänkskärmar visar på erfarenhet och engagemang för långdistans.


Cykeln på bilden till vänster har inte gått i regn utan endast på blöt vägbana. Kolla smutsen på sadelröret, kedjestagen och vevpartiet.!

En del cyklar är förberedda för stänkskärmar med gängade öglor i fram- och bakgaffel. På andra kan man fästa stänkskärmsstagen med klammer mot bakgaffelstagen och framgaffeln, förutsatt att utrymmet mellan däck och broms inte är för snålt. Numer finns skärmar av clip-on typ som man kan sätta på alla typer av ramar eftersom de endast täcker hjulen bakom bromsarna.

När det gäller bagage följer det i stort skiljelinjen mellan stänkskärmar och utan. Den som inte har stänkskärmar proppar ofta cykelfickorna fulla med allehanda grejer för cykelfärden. Den med stänkskärmar har en väska där viktiga grejer kan medföras på färden.
Se vidare om bagage HÄR>>
 2004-12-22 © Audax 22,5