Väderprognoserna
hade i flera dagar sagt att Midsommardagen skulle bli regnig. Först på
morgonen samma dag ändrades prognosen till uppehåll, men molnigt.
Vid 8-tiden på morgonen började det regna lite lätt. En kvart före start
blev regnet lite starkare.
Till startplatsen kom fem cyklister, varav två - Anders och Tell -
förklarade sig beredda att åka en BUB.
Dagen audax-kapten Fredrik Dous hade inte blivit av med sin långvariga
förkylning och kände inte för att köra i regn. Han inser nu att han är
snuvad på sin start i Maratona d'les Dolomites i början av juli.
Leif Greve kom på sin Magmaa och tänkte bara komma förbi för att hjälpa
till med att ta kort på de startande. Men eftersom han redan kört en stund
i regn kunde han ändå hänga med till Rosersberg för en lite kortare
förmiddagstur.

Den femte hävdade att regnet var orsaken till att inte vara med och cykla.
Självfallet var detta skäl så opassande att det inte ens gick att vara
med på bild!
De två hjältarna lämnade Barkarby tillsammans med Greven. Efter en kilometer
upptäcker Tell att datorn inte fungerar. Vid trafiklyset i Akalla fick
givaren dras ner en bit på gaffeln. Då satte datorn igång. Det regnade,
men trafiken var nästan obefintlig så det gick ändå lätt att cykla.
Greven vek av vid avfarten till Rosersberg för att fortsätta hemåt genom
skogen via Runsa. (För kort för flitpoäng) Lite senare undrade kapten
lite försiktigt om kanske BSB över Sigtuna vore ett bättre alternativ i
regnet. Men det vann inget gehör.
Vid Märsta slutade det regna och vägarna norrut kändes nästa torra. Tell
hade lite svårt att hänga med Anders i motluten och började undra om han
var riktigt frisk. Han hade haft feber tidigare under veckan, men kände sig
ändå bra nu.
I Knivsta var Bageriet stängt, vilket inte var någon överraskning. Vi
bestämde att åka vidare till Uppsala för att där äta hamburgare vilket
vi gjorde Midsommardagen ifjol. Risken fanns ju att Örsundsbro hade
stängt. Vid Mora Stenar började det regna igen och vinden från norr var
tjurig.
Det blev MAX i Boländerna. Det tog en himla tid, knappast att beteckna som
fast food. Men det var en god Maxburgare och kaffet efteråt var gratis.
När vi skulle sitta upp såg Tell att flaskorna var tomma och fick springa
tillbaka och fylla. Typisk nybörjarstrul, men det får skyllas på regnet
när vi kommit dit. Nu hade regnet upphört och genast kände vi en skön
medvind i ryggen.
Cyklingen efter Lurbo över Asplunda, Stabby och vidare till Balingsta blev
en njutning. Vi hade vägen för oss själva. Till och med Sulas Custom och
Hojmojjen hade stängt. Vi drog igenom Örsundsbro utan att ens titta om
pizzerian var öppen.
När vi körde förbi Stora Bärby Gård drog Tell sin teori om att träden
släpper ifrån sig något på vägen så att asfalten blir uppluckrad och
skrovlig. Anders trodde inte på det utan hävdar att träden skuggar vägen
så att den fryser till och det blir ytliga frysskott. Antagligen har Anders
rätt. Undrar hur många audaxare som hört Tells teori under alla turer?
När vi kom till Bålsta strålade solen. Shellmackens alla muffins, munkar
och bullar ler välkomnande bredvid kaffemaskinen med sina olika
valmöjligheter. Latte 16 kr, muffins 11 kr, men latte och muffins 18 kr!
Bra paket som inte kan motstås.

Anders Tegings Bianchi med Campagnolo Veloce , Race-blades och Ortlieb
styrväska
Jaha, samma gamla vanliga väg hemåt igen? Nej, Anders visste om en liten
fin väg från Bro-Bålsta Golfklubb som anslöt till vår väg som går
utanför Bro. Den var ett lyft jämfört med den sista rakan upp mot
järnvägsbron.
Sedan avspänt in mot Barkarby förbi Kallhälls strand och Jakobsbergs
station. Kaptens sista fråga vid målet var: Kan man ångra en sådan här
tur? Nej, det hade varit surt att avstå från den goda hamburgaren, den
sköna medvinden och mumset i Bålsta.
Det blev några kilometer längre än vanligt och snitthastigheten var
kanske inte så imponerande på 23 KMH.
|