Specialare

Leif Greve och Bosse Sjöberg i solskenet utanför Ängsjögården. Bosses Merida Magnesium har en bakskärm som är förlängd med en framskärm.

Greven hade nåt problem med den högra, jag trodde det var bromsen, men det var pedalklossen. Vi styrde mot Harva via Kallhäll.  Vi körde hem till honom för justering, men stugvärmen gjorde att intresset för annat än att fortsätta färden tog över. Först var det Grevens nya DT Swiss-hjul med 240-nav som skulle undersökas. Bakom kassettstommen fanns de berömda stjärnhjulen som klickar in istället för det vanliga systemet med kuggar och spärrstift. Sedan blev det Internet-surf till www.dtswiss.com för att göra beräkningar av ekerlängd. 

Självfallet fordrades nu en längre fikapaus och  granskning av tyska cykelkataloger. Till slut tog vi oss ändå samman och ställde kosan mot Ängsjögården. I skogen träffade vi två cyklister som identifierade sig som Järfälla CK. Den ene var Kjell Friberg som Tell omedelbart försökte övertala att bli ordförande i Stockholms Cykelförbund. Det gick väl inte så där jättebra så vi fortsatte skogsvägen mot Edsbacken. Där vände vi och åkte tillbaka mot Ängsjö för nu borde det vara hög tid för Sjövägengänget att komma.  Men dom vara sena idag. 

Vi hann avhandla mycket. Bl.a. att loppet la Marmotte inte var uppkallat efter ett berg utan efter murmeldjuret.