Precis
hemkommen från Paris-Roubaix Cyclo gled Leif upp vid startplatsen en god
stund före start. Tröjan från loppet vara respektingivande. Han hade
kört loppet på sin Kuota Kharma i kolfiber och det hade gått bra hela
loppet.
Paris-Roubaix Cyclo går vartannat år. Eftersom bilderna han tog från loppet inte
hade blivit riktigt bra siktar Leif på att köra det igen om två år.
Starten gick i solsken och det var redan dags att smörja in med
solskyddsmedel. När vi gled över bron vid Barkarby pendelstation får vi
se en cyklist komma farandes i hög fart under oss. Det visade sig vara
Anders Teging som nästan höll på att missa pelotonen.
Vi gled genom de västra förorterna och fick grönt ljus nästan överallt.
Bo-Einar stod vid Västerbron och väntade. Mätaren visade att det var 17
km till Västerbron från start.
Vinden var svag från sydväst och kändes inte besvärande.
Vi tog ett kort stopp vid Shellmacken vid Weda-infarten till Södertälje.
De som hade haft ärmvärmare drog nu av dom. Kl 08.00 var det redan riktigt
varmt och det kändes att det skulle bli en het dag.
Leffe drog mellan Södertälje och Mariefred och sedan också mot
Strängnäs. Det gick lite för fort för Tell, som flåsade ordentligt.
Leffe erbjöd Tell att följa honom den kortare vägen hem över Enköping,
men är man kapten måste man ju fullfölja hela varvet.

Morgonstund har guld i mund.

Skön fikapaus i lummig grönska vid bageriet i Mariefred Från vänster:
Tell, Bo-Einar (skymd), Anders och Peter. På högra sidan Leif, Bosse och
Jan-Olov
Trots att Bo-Einar tog ner farten lite efter Strängnäs så dök Lundby
Livs upp fortare än vanligt. Det var fler av oss som inte ens tyckte det
var värt att gå in i affären. I Torshälla var det vanligt lördagsliv,
med öltörstiga samlade vid pizzarestaurangen Stoppet tog ungefär en
timme, väntan på pizzan tog över 20 minuter.
Mätta och dästa fortsatte från Torshälla mot Köping. Efter bara någon
mil fick Peter Hampus en punktering som tog evigheter att fixa och först
den fjärde slangen fungerade.
Efter Tumbo, när vi skulle ut på stora vägen mot Kungsör valde vi
istället en grusväg som gick till Torpa kyrka. Det gick väl sådär.
Vägen var torr men ganska ojämn och 3 kilometer kan kännas ganska
långt.
Efter Kungsör kroknade Tell ordentligt. Vi hade bra medvind och Bo-Einar
körde ganska hårt. I Köping var Tell svimfärdig och drack två burkar
läsk på raken. Sedan fortsatte vi med bra vind mot Strömsholm, där vi
vek söderut för att ta vägen över Rytterne. Den intensiva värmen
lättade något och vid Västerås var Tell pigg igen.

Vid MAX i Västerås. Värmen har avtagit något och nu väntar medvind
över Tortuna.
Efter Tortuna körde vid mot Orresta, men två kilometer innan Orresta tog
vi vänster mot Lådö. Nu hade medvinden friskat i så det gick härligt
fort över ängarna. Men det kändes att det var en mil längre än den
ursprungliga vägen över Hummelsta. Vi svängde av mot Härkeberga och vid
den berömda kyrkan tog vi ett virtuellt stopp för att sedan fortsätta
mot Skolsta och den stora vägen mot Bålsta.
Bosse Malmström hade inga problem under loppet trots att han bara kört
två BUB innan. Jan-Olov körde starkt, kvalificeringarna upp till 60-mil
har satt sina spår också i viktminskning. Peter Hampus hade mycket att stå
i eftersom han hade stämpelkort som skulle stämplas vid varje paus. Det
blev i fler fall visitkort och kvitton då stämplar blir allt ovanligare.
Det blev lite kyligt innan vi kom till Bålsta. Nu var det dags för lösa
ärmar. Bo-Einar hade glömt sina och tänkte experimentera med
baguettpåsar. Men Jan-Olov hade en extra vindjacka att låna ut, så vi
fick aldrig se om baguettpåsarna hade fungerat som armvärmare.
Efter Bålsta var det lyse som gällde. Det gick ganska lätt sista biten,
men det tog ändå nästan 1tim 30 minuter till målet. Vi kom in först kl
23.55. Rullsnittet låg på 26,4 km/h. Vi hade en körtid på 12.55 som innebär att vi varit av cyklarna i
hela 5 timmar. Det var värmen som gjorde pauserna långa och sedan var det
punkteringen efter Torshälla som sinkat oss.
Fler bilder från
Mälaren Runt >>
|