|
|||
| Audax 22,5 > Lopp > | |
|
|
|
|||
| Rapport från PBP 2006-07-03 --07 | ||
|
Glimtar från Paris-Brest-Paris Audax! |
||
| av Torbjörn Wikland | ||
Har jag någonsin blivit så uppmärksammad? Leveropen och hälsningarna
utmed vägarna och gatorna kändes overkliga: "Bon Courage!",
"Allez! Allez!", "Bonjour!" ropade prydliga damer,
tandlösa gummor, gubbar i keps, barn, ungdomar och hantverkare som stannade
av mitt i arbetet. Är det så här proffsen i Tour de France upplever det?
Det här är nog bättre, tänkte jag på min första PBP Audax, och vinkade
tillbaks som ett statsöverhuvud och njöt av detta fantastiska möte med
ett av cykelns högkulturländer. Att sedan Bretagne är ett vackert
böljande landskap med undersköna dalgångar, skogsbeklädda höjder,
öppna fält och charmiga små och stora städer gjorde saken inte sämre. Redan första startkvällen blev en rent sinnlig berusning efter att vi lämnat de små städerna söder om Paris bakom oss. Efter skymningen vid starten klockan 22 mörknade det snabbt. I halvmånens sken ringlade sig ormen av cyklister fram på det vidsträckta slättlandet och vi omsveptes av en tung fuktighet med bedövande starka dofter av raps, kål och dynga. Ja, hela detta lopp var en häftig och oförglömlig upplevelse! Det här var ingen vanlig tävling eller motionslopp. Cyklingens högkulturland bjuder på ett rikt smörgåsbord av organiserad cykling i grupp. Till skillnad från det mer kända Paris-Brest-Paris Randonné som är en tävling cyklade vi i en enda stor kolonn som mätte 150-500 meter i längd eskorterade av följebilar och fem stora BMW-motorcyklar med rätt att dirigera trafiken (samma som på Tour de France). Den ålagda och planerade Audaxfarten på 22,5 km i genomsnitt skulle ta oss120 mil från start till mål på 85 timmar. Enligt statistik på hemsidan www.audax-auf.com blev medelhastigheten 21,8, den totala sträckan 1.194 km med sammanlagt 9.281 stigningsmeter. 152 cyklister startade, varav 17 kvinnor, och 134, totalt, i mål. Vi var sju svenskar som alla kom i mål på denna den 14: e Paris-Brest-Paris Audax som genomförs bara vart 5: e år: Torbjörn Wikland, Hässelby Henrik Eriksson, Huddinge Åsa Pettersson, Huddinge Peter Hampus, Bromma Jan-Olov Jansson, Uppsala Bengt-Göran Olsson, Göteborg (alla fredrikshofvare, jo även Be-Ge) och Jean-Claude Muzellec, Kil (veteran i PBP audax och randonneur med rötter i Bretagne).  Vi var den största utländska gruppen. I övrigt var det sex belgare, två tyskar, en holländare, en engelsman och två amerikaner. Vi svenskar uppfattades som ett exotiskt inslag i detta urfranska arrangemang. Vid de längre måltidspauserna var det bordsplacering efter startnummer. Vi satte oss vid dukat bord och åt fin fransk mat - soppa, kötträtt, grönsaker, fransk ost och dessert samt vin. Nyttigt med vin, sade svensk-franske Jean-Claude, och beställde in mer vin, men max ett glas säger jag efter att ha prövat två eller så och kämpat för att inte somna på cykeln när vi börjat cykla igen. Övernattning på hotell och elevhem gällde med effektiv sovtid på bara 8-9 timmar under 3,5 dygn. Det var ändå bara en som somnade på cykeln men det drabbade Bengt-Göran och mig som cyklade strax bakom. Jag hann väja men tvingades vurpa i vägrenen. Bengt-Göran var för nära och hann inte väja. Jag hade 535 träningsmil sedan årsskiftet. Det var en bra förberedelse, eftersom orken aldrig blev något problem. När det strulade - t.ex. när hållaren till min Carradice väska säckade och jag fick stanna till - så gick det bra att pinna på i 35-40 km/tim för att hinna ikapp kolonnen igen även efter att ha cyklat 20-25 mil. Det var i stället andra problem som dök upp. Ont i rumpan, fruktansvärt ont i fötterna korta perioden (när fötterna svullnade i cykelskorna), en ömmande och svullnande hälsena och slarv med solskyddskrämen som gav brännskador på läpparna. Att det skulle bli problem det visste vi efter alla samtal med PBP:are i Sverige. Frågan var bara vilka problemen skulle bli. De korta pauserna var ofta stressiga. Tidsschemat på 85 timmar totalt fick inte rubbas. Körde kolonnen för sakta så blev pauserna kortare. Då ställdes man inför valet att antingen kissa, fylla på vattenflaskorna eller ta av eller på kläder beroende på väderlek. Allt hanns inte med innan visselpipan ljöd och hela kolonen satte sig i rörelse. Det var som militärtjänstgöringens slutövning. Vi liknade en cykelskyttebataljon i fält.  Att de flesta var "elitsoldater" i gruppcykling rådde det ingen tvekan om. När vi startade kl. 05.15 andra dagen var det bäckmörkt ute och hällregn. Ändå startade alla direkt och formerade sig snabbt i två led i nedförbacke i 35-40 km/tim. Då var det bara att följa de hundratals fram- och baklysena och noga hålla sin plats och lita på att alla kunde sin sak - och det kunde de. Det gavs flera tillfällen att prata med sina medcyklister. Ett fåtal behärskade engelska. En del såg uppgivna ut när de förstod att jag inte talade flytande franska. Jag försökte dock som följande exempel visa. En kort parant medelålders dam hamnade ett tag i cykelraden in till mig och gav mig ett uppmuntrande leende. Alltså, fram med skolfranskan som i översättning blev följande konversation. - God dag, Madame! - God dag, Monsieur! - Är det första gången, Madame? - Nej, Monsieur, det är den åttonde gången! (Tankarna flöt fram som i tjockolja. Åtta lopp vart femte år ger … Det är inte möjligt!) - Det var mycket, Madame. (mer kunde jag inte klämma fram). - Men, Monsieur, (hon såg roat på mig) bara tre gånger PBP Audax. De övriga fem är randonneur lopp. - Jag förstår, Madame (men jag förstod bara att hon inte cyklat PBP i fyrtio år). - Har ni prövat att cykla PBP Randonneur, Monsieur? - Nej, Madame, men jag kanske gör det nästa år. - Bra, Monsieur. Och Er vän? (Hon tittade menande på Peter som cyklade strax framför). - Han kanske också gör det , Madame. - Mycket bra, Monsieur! Sedan rörde sig hennes rad i kolonnen framåt så där slutade vårt samtal. Tur var det, för jag var blockerad av den fråga jag ville men av artighetsskäl inte kunde ställa. De sista tio milen kände jag mig sliten och trött och ville bara komma i mål. På den högtidliga avslutningslunchen nickade jag till gång på gång. Han som höll i videoinspelningen under loppet fångade mig då på bild och lovade att ta med den på den DVD från loppet som vi alla ska begåvas med i november. Så jag blir nog inte ihågkommen som en pigg svensk hjälte efter Paris-Brest-Paris. Torbjörn Wikland |
||
| 2006-07-25 Tell |
|
© Audax 22,5 |