Audax 16 juni 2007


Audax 22,5 > Lopp >

Rapport från BKB 2007-06-16 - Mälaren Runt Audax
Deltagare: Tell Hermanson, Kapten Björn Hedander Leif Greve Anders Teging Niklas Wennberg
Grus, ekerbrott och punka - lång dags färd mot natt
Klara, färdiga, gå! Kameran ställd på tidutlösning fångar startfältet vid Welcome Hotel kl 06.00. Solen var uppe och det märktes att det skulle bli en vacker dag. Temperaturen segade sig upp mot 11 grader vid starten, fast i skuggan märktes det att natten varit kall. Tell var först på plats, sedan kom Leif Greve. Eftersom det inte verkade bli någon anslutning så funderade vi på att köra en kortare runda istället för hela Mälaren. Prognosen hade sagt hård motvind på eftermiddagen. Så kom Björn Hedander och då hade vi ju ett startfält om tre man. Greven tog oss på nya vindlande vägar genom Järfälla och Spånga så vi anslöt först vid Brommaplan till den vanliga rutten. Vi hade väldig tur med trafikljus, vi fick grönt ljus vid alla korsningar. Cykelbanan på Tranebergsbron har blivit bred och fin. Vi hoppades att Bo-Einar skulle stå och vänta vid Västerbron, men han sågs inte till. Kanske missade han väckningen denna gång också. Uppe i solskenet på brons krön får vi se Anders Teging som ansluter till gruppen. Det är Leif som ligger först och så fortsätter det ända till Mariefred. Han hade från början bestämt att han skulle lämna oss i Mariefred. Nånstans i höjd med Hallunda ansluter sig också superrandonneuren Niklas Wennberg. Gamla Södertäljevägen är fin denna soliga morgon. Det är ganska lite trafik och vi håller tempot uppe. I Södertälje tar vi ett kort stopp vid Shellmacken i Weda. Nu är det riktigt varmt, som det ska vara på Mälaren Runt. Överdragskläder åker av och Greven tar en fika på macken. I Södertälje åker knävärmarna av och en macka åker in.. När vi svängt in på Strängnäsvägen från Södertälje kände vi en skön medvind. Det gick lätt och med jämn fart. När vi passerat Taxinge började man känna kaffesuget. Det är alltid något speciellt att svänga in i trevägskorsningen för att fika på Bageriet Trekanten. Fikastället Trekanten i Mariefred är alltid en högtidsstund. Fr.v. Tell Hermanson, Björn Hedander, Leif Greve, Niklas Wennberg och Anders Teging. När vi fikat klart kom Leifs fru Helene och tog det obligatoriska foto på gruppen. Vi lämnade Leif och Helene vid fiket och fortsatte mot Strängnäs. Vi hade fortfarande bra vind och det gick med bra fart till Strängnäs, där de hade byggt rondeller i varje korsning. Det var många bilar ute för att lördagshandla, så vi fick ligga i bilkö genom stan. Numera ska man svänga mot Tomaskyrkan, för skylten Regementen har tagits ner, när alla regementen nu lagts ner. Det militära området är nu en campus för någon skola. Med skön medvind gled vi vidare förbi Björsund och mot Sundbyholm. Alltid lika svårt att komma ihåg hur man ska svänga i de olika trevägskorsningarna, men det blev rätt utan någon felkörning. Som alltid kom Lundby livs lite som en överraskning, lite drygt en timme efter Mariefredsfikat. Det blev glass i gräset utanför butiken. Det visade sig att Restaurang Tors Hammare i Torshälla har slutat med pizza och någon pasta har de inte heller. Stället verkar mest inriktat på servering av öl. Vi valde korv- och kebabstället som hade en solig uteplats. Vi tog köttbullar med mos respektive varmkorv. På vägen ut ur Torshälla upptäckte vi Pizzeria Hawaii, som vi kanske kan testa i augusti. Efter Torshälla hade vi framför oss den besvärliga passagen mot Kungsör. Antingen åka på E20 med vajerräcken eller ta grusvägen via Torpa kyrka. Vi tog grusvägen och efter någon kilometer small det till. Det var en eker i Niklas bakhjul som gått av. Inte på kranssidan, men han hade ändå ingen i reserveker med sig. Hjulet var fortfarande spikrakt, så efter att ha lirkat ur den trasiga ekern så körde vi vidare. Från Kungsör till Köping kändes det fortfarande som medvind trots att vi svängde norrut. Sedan när vi kommit på gamla Arbogavägen borde motvinden komma, men den kändes inte mycket. I Köping tog vi paus i en pergola utanför IC-Kiosken. Sedan var det dags att styra mot Västerås. När vi kom till Strömsholm tog vi den gamla vägen förbi Slottet. När vi kom ut på den trafiktäta vägen mot Eskilstuna föreslog Tell att vi skulle ta en ny kortare väg över Tibble till Västerås. Bara en kilometer grus. Mälardalsleden går där så det ska inte vara nån fara. Efter flera kilometer tvättbräda övergick vägen i ett oändligt vägarbete. Vägen var täckt av ett tjockt lager grovt grus som det nästan var omöjligt att åka på. Vi lusade försiktigt i kanten där det var något fastare. Vid första korsväg frågade vi en boende om det fanns något alternativ, men han sa att det är likadant tre km till. Hopplöst läge. Nu har vi 3 km löst grus framför oss. Björn bökar med vindvästen. Vi fortsatte, och nu blev det värre för vägkanten var lika hopplös som resten av vägen. Tells stänkskärmar rattlade och till slut hoppade ett stag loss. Han stannade och satte dit det igen. När han steg upp small det till av en häftig punktering. Det blev en lång utdragen punkalagning för däcket hade fått en reva. Som tur vara fanns silvertejp till hands för att lägga på insidan av däcket. Efter 20 minuter var vi på väg igen, nu på en bättre väg mot Lundby kyrka. Efter några svängar var vi inne i Västerås. I Västerås var det fullsmockat med folk på Lögarängsbadet. Parkerade bilar överallt och en massa gående och cyklande på cykelbanan. Så det blev ett väldigt knixande när vi skulle vara ordentliga och cykla på cykelbanan. På MAX var det ingen kö. Vi tog Original, Surpreme respektive Frisco-mål. Vad skillnaden var är inte lätt att se. Från Västerås mot Tortuna kändes vinden, men den kom inte rakt mot utan mer från sidan. Anders började dra jämnt och i lugnare fart så Tell kunde hänga med. Vid Härkeberga Kyrka gjorde vi ett virtuellt stopp innan vi fortsatte mot Skolsta. Efter några kilometer på gamla Enköpingsvägen kom vi till Övergrans Kyrka där vägen är den vanliga BUB-banan. I Bålsta blev det fika och för Niklas en varmkorv. Han skulle efter målgång cykla genom hela Stockholm till Vårberg för att träna lite nattcykling. Eftersom vi nu var så försenade tog Björn pendeltåget från Bålsta för att inte missa sista turen vid midnatt. Nu hade vinden mojnat helt. Vattnet vid Kalmarsand låg spegelblankt. I Kallhäll tog vid stora vägen ända hem till IKEA och Welcome Hotel. Vi kom i mål kl 0:10 vilket nog var den senaste målgången någonsin. Distansen blev cirka 330 km.
2007-06-17 Tell		© Audax 22,5