Vätternträning

Den tidiga prognosen hade sagt cirka 14 grader vid start, men det var 20 grader när vi samlades vid Welcome Hotel. Sista lördagen före Vätternrundan skulle naturligtvis dra cyklister som ville ha en genomkörare. Visst, av de 16 som kom till start var det flera nya som endast ville köra en audax för att få mil i benen.

En av dem var Guy Blanchard, som anlände till startplatsen kl 08.30 och vill att alla skulle vänta medan han kilade in på Welcome Hotel för att fylla sin vattenflaskor. Turligt nog var det en frivillig som stannade kvar för att visa Guy vägen. Annars hade det kunnat bli ett prejudikat för acceptans av dålig disciplin.


Härlig försommartur på väg till Knivsta. Här går det undan med Bo-Einar i spets.

Bosse Johansson hade utrustat sig med en hjälmmonterad videokamera för att dokumentera turen.  Det var en behändig sak med huvudenheten i bakfickan.

Vi hade lite strul med att den stora gruppen skars av vid rödlysen. I Bollstanäsbacken blev det ändå struligare med både rött ljus och en hoppad kedja.

Bo-Einar verkade i toppform efter att ha varit ledare för en grupp på Vänern Runt, men han hade helt tappat känslan för farthållning i audax. Efter Upplands-Väsby stegrades farten till över 30 km/h och stundtals nära 40. Vi bara flög fram förbi Skånela. Kapten hade stora svårigheter att följa ledarduon Bo-Einar och Johan Petersson, men Vätternförberedarna kanske ville ha lite högre fart.

Redan före Odensala fick Kapten känning av mjölksyra, så tidigt har det aldrig kommit tidigare. Farten skruvades upp ännu ett pinnhål på ängarna efter Forsby. Som om detta inte räckte till utbröt en våldsam klungspurt in i Knivsta. Allt tydde på att gruppen inte lidit av att det gått för fort.

Grevens kolhydratladdning inför dragning mot Örsundsbro.
Öl och wienerbröd är kanske den hemliga kombinationen.


Ove Nilsson och Betty Otterstedt i främsta ledet på vägen mot Knivsta.


I Knivsta var det ordentligt varmt. Stående fr.v. Bo-Einar Eriksson, Martin Grysell, Boje Ericsson, Josef Mlensky, Bosse Johansson, Betty Otterstedt, Paul Poppendicker, Fredrik Dous, Johan Petersson och Kjell-Owe Jansson. Knäståede: Tell Hermanson, Ove Nilsson, Guy Blanchard, Leif Greve, Pontus Nilsson och Björn Hedander.

Ett visst manfall blev det i Knivsta inför den fortsatta färden. Värmen och det uppskruvade tempot var nog en anledning. Eftersom vägen till Alsike sannolikt inte var klar ännu tog vi den gamla vägen som går från Statoilmacken vid E4an upp till Östuna. Denna väg, som för några år sedan var mycket trasig, var nu jämn och fin. Här hade farten lugnat ner sig något och det artade sig mot en skön fortsättning. Först när vi kom ut på vägen förbi Mora Stenar drogs farten upp igen. Visst kunde man ana en medvind, men inte var den så stark. I backen uppför i Bergsbrunna kroknande Kapten ordentligt. Han fick uppleva det som på Bikie-lingo kallas "shot out the back", som betyder att handlöst glida ner genom hela startfältet. Utan tvekan var det "Hammaren" för det blev aldrig någon riktig återhämtning under resten av turen.

Greven, som såg vad som var å färde, tog kommandot och ledde gruppen i audaxfart från Fyrisån till Örsundsbro. Vi Skabby Gård fick Kjell-Owe punktering på framdäcket. I den gassande solen var det tufft att slå stopp. Vid Balingstastenen ringde vi in en pastabeställning, men det var bara hälften som valde pasta denna gång. Kanske var det värmen som gjorde att pastasuget inte var så starkt.


I Örsundsbro. Fr.v. Greven, Tell, Paul, Johan, Martin, Guy, Bo-Einar, Josef, Betty, Boje, Kjell-Owe och Pontus.

Som tur var nöjde sig Leif inte med att dra gruppen till Örsundsbro. Han fortsatte med oförminskad energi och drog faktiskt hela vägen till Dalkarlsbacken. Det var en skön dragning utan ökning av kraften i uppförsbackarna så även den avslagne kaptenen kunde hänga med. Leifs envishet var helt otrolig med tanke på att han led svårt av smärtor i en nerv i käken och fick trycka till den med handen med jämna mellanrum.

Bålstamacken har inte bara kaffe och muffins, den har också bra luftkonditionering. Det var riktigt uppiggande att besöka. stället denna gång.

Vägen mot Bro och Kungsängen gick jämnt och fint. Det var nog medvind från Bro och resten av vägen.

I Dalkarlsbacken utbröt en vild kamp om Bergakungstiteln. Så långt efter som Kapten låg gick det inte att se vem som nådde krönet först, men det såg ut som Guy hade ordentligt med fart uppåt.

Den stora gruppen inväntade inte sladden vid Stäket, så det blev olika vägar hem. Vi fångade dock upp Kjell-Owe som stod efter vägkanten och pumpade sitt framdäck.

Pelotonen tog Bolinders Strand, medan Gruppetton tog slingervägen upp till Kallhälls Station. Helt övertygade om att pelotonen gått i mål blev vi i gruppetton förvånade när de kom en bra stund senare. Skälet var att de hade stått och väntat på oss länge på Bolinders grusväg.

Eftersom Bosse Johansson inte körde långa vägen idag så finns inga riktigt tillförlitliga siffror om distans. Vi enades om att det var 160 km och en snittfart på 26,8 km/h. Eftersom snitt vid Knivsta låg på 28 så betyder det att farten efter Uppsala måste ha gått ner en bit, men inte alls så mycket.

Vi önskade varandra lycka till med Vätternrundan eller Mälaraudax som körs nästa lördag.
Greven med sin byxor från Alpe d'Huez kämpar på i täten.