Premiärturen för den nya Meridacyclocrossen med gröna flames fick inte bli
något annat än perfekt. För att säkra segern i Dalkarlsbacken så bytte Åsa
dubbdäcken mot odubbade nabbdäck som hade fått mycket bra kritik i senaste
numret av Kadens. Dessvärre skadades slangen troligtvis i samband med
denna manöver.

Åsa lagar punka och ser glad ut för att hon får möjlighet att ta av och
sätta på däcket av fabrikatet Maxxis från fälgen DT Swiss 520 och uppleva
hur enkelt det är. (cykeln flödar kvalitet till hennes fingertoppar)
Turen började sålunda med punkalagning på den nya cykeln. Däcket var dock
extremt enkelt att ta av och sätta på och Åsa fick sålunda uppleva att
cykeln presterade på topp även när den var skadad. Rejält försenade begav
sig trion iväg ifrån Barkarby med en rejäl medvind i ryggen som antogs
vara utkanten av den namnlösa stormen. Först i trion körde Henrik tätt
följd av Åsa på sin nya cykel och Torbjörn på MTB med dubbdäck. Turen
började i lätt regn som stundtals friskade på men höll sig i allmänhet på
en trivsam duggnivå.
Trots medvind och mycket att prata om så blev utvägen relativt tyst,
kanske var vi för hänförda av att kunna köra Audax i januari för att kunna
få igång en ordentlig konversation, njöt gjorde vi dock. När vi anlände
till tant Brun så såg vi förutom Grevens Magma även konditorn anlända med
ett fat med nybakta semlor. En frestelse som blev för stor för Torbjörn
och Henrik. Ståndaktiga Åsa åt dock en smörgås med ekologisk bark och
kruskakli eller något lika präktigt. Greven hade fått vänta rejält länge
på oss när vi lagade punkan och hunnit äta upp men en Fredrikshofvare är
sociala djur och i synnerhet Greven så även han beställde in en semla.

På bilden syns Greven, Torbjörn och Henrik. Denna bild får ersätta den
gruppbild som vi borde ha tagit. Januari är uppenbarligen ”silly season”
för oss Audaxare. Hur annars kan man förklara hur fyra erfarna audaxare
kan glömma något sådant.
Det varma vädret avhandlades, Greven visade bilder på en klipsk bävers
framfarter, PBP diskuterades, Henrik berättade hur nöjd han var med sin
regnjacka, Torbjörn berättade att i planerna fanns Joutenheimen och Fleche
förutom klassiker och annat, Greven siktade på Tourmalet och l’Etape du
Tour. Henrik och Åsa totalt insnöade på ”Le grimpeur de France” i juli.
Även lite annat dryftades och semlan var underbar. Hur trevligt det än var
så var det till slut dags att skiljas från Greven som åker skogsvägar och
återvända till landsvägen. Våra vägar skildes med ett ”troligen nästa helg
men ett troligtvis inte helgen därpå”. Torbjörn kände att skidspåren
kallade och Greven skulle bevista sexdagars i Köpenhamn.

På bilden syns, förutom Åsas nya Merida Cyclocross, även hennes
matchande regnjacka. Dagens fråga: köpte hon cykeln för att matcha jackan
eller tvärtom?
Hemvägen ifrån Sigtuna bestod även den till stor del av medvind. Nu var
det desto mera prat i leden och både det ena och andra avhandlades. På
vägen hem blev vi även inbjudna till Torbjörn och fick avnjuta ett
underbart hembakat bröd, trevligt sällskap, njuta av miljön och lära oss
att baka semlor.

På vägen syntes solen vid horisonten (Verkligheten var rackans mycket
bättre, inte långt ifrån underbar)
Torbjörn lämnade vi hemma hos honom varför Åsa hade en mindre konkurrent
om backkrönet. Taktiska Åsa la sig tvåa och laddade rejält i nedför backen
innan Dalkarlsbacken. När Dalkarlsbacken började kom hon susandes förbi
mig i dubbla min hastighet. Genom ett under lyckades hon ta sig genom
luckan i cykelstängslet i full fart och påbörjade klättringen uppför. Det
försprånget och viljan var ointaglig även för en topptrimmad pojkvän.
Färden dominerades sedan av en leendes Åsa och medvind. Strax innan
Jakobsberg började solen att lysa i kapp med henne.
Rullsnitt 22,5 km/h (Trots Åsas nya cykel så blev det en social och
trivsam tur)
Henrik
|