Jösses! vem hade trott på en sådan uppslutning i januari? När vi anlände
till Barkarby hotell så stod det ett antal ivriga audaxare och väntade och
man insåg direkt att detta skulle bli en minnesvärd audax. En del kom med
racer (Bosse) en del kom med mountainbike och dubbar (Torbjörn) en del kom
med audaxcykel (Ulf) men framförallt kom man med en brinnande lust att
cykla audax. Vi kände oss nog alla lite rusiga över situationen och lite
förbluffade var vi nog till mans över den goda uppslutningen. Bosse sa att
nu inleds sommarsäsongen och med de orden sammanfattade han nog vad vi
alla kände.
När det magiska klockslaget närmade sig så tog Åsa kommandot. Vid hennes
sida gled Bosse Sjöberg upp. Tillsammans så bildade de ledarduon som satte
farten. Med vind i ryggen så blev farten god.
Torbjörn, som flertalet angav som ursäkt för att man valt dubbfritt, blev
den som mot förmodan hamnade på kälken på grund av en bråkande
mellanklinga. Värmande sol, medvind, cykelsnack, dubbla led, grönt gräs
och en allmän njutningskänsla. Kanske tog vi ut sommaren i förskott eller
så var det en sommardag som bara hade hamnat lite fel i kalendern.

Paus
i Märsta
Strax innan Sigtuna svängde Henrik av till Statoil och
sprang raskt in för att köpa 5-56. Han skyllde själv på att frihjulet hade
frusit. Bosse Sjöberg lutade snarare åt att det rostat samman. Om det
berodde på att det var plus 4 eller en bedömning av cykelns skick i
allmänhet förtäljer inte historien. Efter att ha Henrik dränkt kassetten i
5-56 så funkade frihjulet igen och truppen kunde åter rulla.

Rekordstort januarigäng samlat i Tant Bruns trädgård. Fr.v. Peter
Stalder, Bosse Sjöberg, Kenneth Fant, Torbjörn Wikland, Ulf Eweman,
Jan-Olov Jansson, Anders Wickell, Leif Greve och Jonas Dellbeck.
Knästående Åsa Pettersson och Henrik Eriksson.
Vid Tant Brun möttes vi av ett flertal cyklar(4) varav vi genast kände
igen grevens vackra cykel. Väl inne så möttes vi av ett antal bekanta
ansikten. Vanan trogen så placerade vi oss längst in i stugan. Vi lyckades
samla alla 11 längs ett improviserat långbord. Det var som alltid god
förtäring och trevliga diskussioner och när man som bäst funderade på en
extra semla så var det dags att åka. Vi lämnade Tant brun i dubbla led.

Mackor eller semlor, eller både och hos Tant Brun.
Vår friska medvind på vägen ut hade mojnat bort och vi slapp en förmodad
motvind. Vi mötte, som sig bör på en lyckad audaxtur, den glade
rullskidåkaren. Det var ganska gott om isfläckar men trots en del modiga
cykelval klarade vi oss ifrån kullåkningar.

Vid skiljet i Bärmö är det dags för Kenneth Fant, Thorn, att säga på
återseende till Uppsala-teamet Jan-Olov Jansson, Heron och Johan Dellbeck,
Hewitt.
Torbjörn vek av innan Dalkarsbacken, Bosse avböjde toppstriden då han
var konvalescent. När Dalkarsbacken började stack Ulf, Åsa försökte inleda
spurten. Greven stod dock mellan henne och cykelvägen. Greven valde dock
inte cykelvägen varför Åsa fick nita. Henrik såg då sitt guldläge: Bosse,
Torbjörn och Åsa borta och nyligen höjt maxpulsen med tio slag. Bara att
hämta hem segern. Trycket i benen kändes tryggt, det mäktiga flåset infann
sig, pulsen svarade, cykeln bara axade, segern var given. Ulf verkade dock
inte ha förstått detta och lät sig inte hämtas in och Henrik fick lära sig
den hårda vägen att mäktig puls och kondition på spinning cykel väger lätt
mot riktig cykel och mäktig hastighet.

Åsa
och Bosse starka i sitt dragjobb.
När vi kom fram till Barkarby var vi eniga om att det
hade varit en härlig tur.
Snittfart 22,5 km/h
11 deltagare (januarirekord?)
2 kissepauser (januarirekord?)
Henrik |