Det är alltid risker med att åka bil till
startplatsen. Väl framkommen upptäcker jag att inga flaskor finns
med. Fast det är gott om tid och kort väg hem så det får bli att i
tjuvfart åka hem och hämta flaskorna. Fältet samlas och vi kan räkna
in 7 deltagare. Det är inte så dåligt för att vara Midsommardagen.
De flesta ligger väl hemma och stönar i kudden efter gårdagens
firande.
Vi rullar iväg med några minuters överdrag eftersom alla klockor och
pulsmätare visade olika tid och vi vet ju att Greven alltid dyker
upp prick 08.30.
Det tar inte lång tid innan jag ser att cykeldatorn inte visar någon
hastighet. Självfallet en följd av att cykeln hängt bak på bilen.
Det blir inte tillfälle förrän första stoppet vid Arlandastad för
att vrida ekergivaren rätt. Lite trist att inte ha koll på hur långt
man har kört.
|
 |
 |
| Punkalagning i det gröna. Bosse leder arbetet. |
Ståndmässigt men dyrt att fika i ett slott. |
Vi tog stora vägen mot Sigtuna och sedan cykelbanan från
Uppsalavägen. Det är skönt att ha Bosse Sjöberg bredvid sig i första
led. Dels anpassar han hastigheten efter parhästen och dels har han
oändligt att berätta om från sina många cykelturer. Det är ofattbart
att någon kan få tid till allt detta cyklande. I sommar kombinerar
han Laholm 6-dagars med Cykelturistveckan i Stenungsund. Dagen innan
han cyklar motionsloppet Mora till Idre så är han på SCF:s
styrelsemöte i Götene.
Strax efter Ölsta By i Märsta ropar Torbjörn Joelsson med glad röst
punka. Det lät som ett glatt skämt, men det visade sig vara en
framdäckspunka. Under Bosses ledning var sedan stora delar av fältet
inbegripna att lokalisera gruskornet i däcket, byte av slang och
pumpning.
I Sigtuna tog vi en kort paus utanför Gyllene Våfflan vid stranden,
utan att gå in och fika. Istället fortsatte vi färden mot Erikssund.
I T-korset efter Erikssund tog vi för första gången på länge till
höger och fortsatte mot Skokloster. När vi väl kommit in på
Skoklostervägen var det rätt mycket backa upp och ner och det kändes
mycket längre än vad jag mindes från bilturer dit.
Slottscafét hade redan varit öppet en halv timme, men det var helt
tomt på folk. Däremot dignade kakfaten inbjudande. Flera av oss
frestades att utöver en stor skink- och ostmacka ta något sött från
faten. Vid kassan blev det därför att gräva ovanligt djupt i
portmonnän.
|
 |
| Bländade av solen framför Skoklosters Slott. Fr.v.
Tell Hermanson, Torbjörn Joelsson, Bosse Sjöberg, Anders Wickell,
Juha Heinonen, Peter Stalder och Pawel Josefsson. |
Kändes ganska tungt att köra från slottet där vi svullat från
kakbuffén. Jag kände en smörig slottsbulle komma upp och vända några
gånger i backarna. Nu låg Peter Stalder med Bosse Sjöberg i första
led. De tryckte på ganska bra uppför och när vi kom till sista
backen innan Bålstavägen så fick jag mjölksyra i låren. Har man väl
fått mjölksyra så går det ändå bra att cykla på platten, men uppför
tar det bara stopp.
Vi fortsatte mot Håbo-Tibble och tempobanan. Det verkade fortfarande
nästan vindstilla och vi flöt på i bra fart. När vi tog det vanliga
stoppet på Livgardets område mörknade himlen till så det blev ett
kort stopp. Men något regn kom aldrig. Men det kändes lite kyligt
och mycket senare än 14-tiden.
I Dalkarlsbacken var Torbjörn Joelsson först över krönet. Han körde
med rakt styre, medan alla andra hade bockstyre. Den dolska tanken
att diskvalificera just raka styren för denna ärorika bragd blåste
snabbt över, Torbjörn utsågs till dagens Bergakung och vi beslöt att
rekommendera rakt styre för den som strävar efter att bli Bergakung.
|
 |
 |
| Nöjda och helt torrskodda vid mål. |
Juhas bakskärm av en dammsugarslang funkar nog bra. |
 |
 |
| Pawel Josefsson med sin Kona Major Jake, snygg aluminiumcykel
fullutrustad för Audax. |
Bosse Sjöberg håller mekkurs om inställningar av ändlägen på
växlar och hur man kollar växelwirens sista loop. |
I Barkarby kunde vi notera 120 km i distans och 25 km/h som
snitthastighet. Med tanke på punka och småstopp låg vi nog ganska
nära 22,5 så loppet var godkänt.
|
