|
| Rapport från Audax 2010-05-01 | ||
|
Deltagare: |
||
|
Demonstrationsaudax |
||
|
Första Maj, finns det någon lämpligare dag att begå sin säsongspremiär?
Med tanke på den totala cykelträningen hittills i år, med två 2-milare och
en 3-mil var det bäst att ta det lite försiktigt. Fast vad betyder egentligen 10 grader på termometern? Är det kallt eller varmt? Startade hemifrån med underställströja och långärmad Hofvet-tröja. Efter några hundra meter var det för kallt. På med vindväst och fingervantar under de korta cykelhandskarna. Mycket bättre. Planerade att ansluta vid Silva kompassfabrik i Häggvik. Kom dit 08.35 och det blåste snålt. Bättre att glida iväg så får dom komma ifatt efter några kilometer. Kilometrarna gick, men det kom inga. Tankar om haren och sköldpaddan gav vid handen att det skulle nog ta ett tag, för nu var medvinden stark och det gick ändå i 25 km/h. Vid Bollstanäs var första skiljepunkten där klungan kunde tänkas ta en annan väg. Ville ändå testa Bollstanäsbacken så här första turen. Gick ganska bra, lägsta hastighet var 13 km/h. Ännu ingen klunga i sikte. Fortsatte rakt fram. Vid skyliftarna i Upplands Väsby kom nästa skilje. Skulle de andra ta Skånelavägen? Nåja, jag tar rakt fram så kanske vi ses i Norrsunda. Ingen där. Kanske körde de över Arlanda? Fortsatte till Arlandastad och stannade vid det vanliga pausstället. Ringde till Knivsta Bageri för att kolla om de hade öppet. Inget svar. Klart att det är stängt den 1 maj! Kanske bäst att sikta på Tant Brun? Fast skulle de andra tänka på att Knivsta var stängt? Nej, knappast. Alltså rakt fram genom Märsta mot Odensala. Jag hade en härlig medvind hela tiden. Njöt, och insåg hur mycket jag saknat cyklingen. Fast tussilagon gillade inte läget. Den mörka dagen och kyliga vinden gjorde att de inte öppnade sig denna förmiddag. Tussilagon, och senare tofsvipan, är annars mina allra bästa vänner på vårens cykelturer. I Knivsta var det dött. Och bageriet stängt. Hoppas någon invandrare tar över stället, så vi slipper dessa typiskt svenska stängningar.  Stängt 1 maj. Ganska trist en sådan här dag när alla är lediga och fikasugna. Bara att fortsätta till Statoilmacken vid E4:an. Kanske skulle gänget åka dit. Det blev cappuccino och fröbrödmacka. Ganska länge hoppades jag att klungen skulle storma in. Till slut gav jag upp och ut i det kyliga vädret. Tänkte åka samma väg tillbaka och ta pendeln hem från Märsta. Precis när jag kommer ut på stora vägen får jag se klungan komma. Det var en härlig känsla att se ett samlat Audax-gäng komma glidande. Alltså vända tillbaka, morsa på alla, och sedan fika nummer två. Cappucino och wienerbröd - för bara 20 spänn! Ingen i gruppen visste egentligen hur de hade kommit till Knivsta. Bo-Einar hade lett dem på olika okända stråk. Bl.a. hade de tagit till vänster i Rotsunda och kört väster om Upplands Väsby innan de kom ut på Rosersbergsvägen. Efter en längre fikapaus om en halvtimme för gruppen och en hel timme för mig så var det dag för uppsittning. Utanför hade ett mc-gäng med stora Gold Wing motorcyklar samlats. Vi hade inga problem att få en av dessa tekniska killar att ta hand om kameran för ett gruppfoto.  MC-träff med killar som kör Honda Gold Wing. Inget hotande utan en samling äldre gentlemen.  Efter fika på Statoil. fr.v. Hans Hellström, Tell Hermanson, Joe Bruton, Elly Forshell, Olle Jansson och Bo-Einar Eriksson Ingen, inte ens Joe, var intresserad av att köra till Uppsala, så det blev österut. Efter E4:an svängde vi av söderut så jag började vädra hemgång. Efter ett tag gick Hans Hellström upp i täten och han körde förbi flera av de högersvängar som leder hem. De blev inte bättre än att vi till slut befann oss på Almungevägen norr om Lunda Livs. En av de värsta vägarna norr om stan! Visst ville jag hem, fast det var ändå skönt när gruppen tog vänster mot Frötuna i den farliga korsningen vid Albano. Himla omväg jämfört med vägen över Arlanda. Vi körde förbi Holger i Bobacken Markim och upp på Roslagsvårsbanan mot Hargs Bro. Joe är audax-Yoda. Han känner direkt när det blir lucka bakom. Precis så ska man köra audax! Hans Hellström kommer också att bli en bra tätman, bara han slackar av lite i uppförsbackarna. Bo-Einar, som i trettio år varit ganska tystlåten, har nu blivit den som oavbrutet pratar i gruppen. Vindbruset gör att man knappast hör honom, fast det tycks inte bekymra honom. I Upplands Väsby blev det splittring i gruppen på tre olika vägval. Elly och jag tog rakaste vägen hem. I höjd med Coop Rotebro var alla andra med igen. Efter Häggvik följde jag med Olle till hans nya bostad i Fågelsången. Han har verkligen kanonläge för att koppla på audax vid Silva. När jag kom hem hade jag 100 km på mätaren. Helt otroligt för att vara första långturen för året. Nu är jag igång! /Tell |
||
| 2010-05-01 Tell |
|
© Audax 22,5 |